Dagens Nyheter – 29 maj 1867, sida 2

en lurfvig, oredig massa. Det var björnen, på hvilken den . blåklädda jungfrun utöfvade ett omedvetet inflytande. Han steg uppför trappan och. strök liksom smekande sitt hufvud mot den blåa kjolen. Men ..stegen der innanför dörren aflägsnade sig, och ljudet af talande röster försvann. Då fattade Agnes med förtviflans kraft i den tusga dörren; som gick upp. Hon ilade in. i förstugan, hon tog samma väg, som hon hört af ljudet att de.samtalande männen togo. Och så kom hon ut på trappan, som ledde nedåt gården; och vid hennes sida stod björnen. Längst ner på gården, der skuggan föll starkast, hörde hon då tvenne röster tala, och åter igenkände hon Herrmans röst. I detsamma såg hon något glänsa till i slagskuggan. dernere; och hon skrek till och skyudade utför trappan. Ea man kom emot henne. Hans ansigte var leende, men blekt. — Hvad söker du; syster? — frågade han mel en kall, isande stämma. — Jag såg två män gå utför gården — svarade Agnes. — hvar är den ene? — Befall då din själ i Gads hand, ty mera får du ej se i denna verlden! Och med. dessa ord fattade den bleke mannen i jungfrun. Knappt hade dock:-hans hand vidrört hennes förr än björnen med ett slag af sin väldiga ram slog honom till marken. Mannen förlorade dock icke sin själsnärvaro. En förtviflad strid började; Den bleke -måttade gång på gårg åt björnens hjerta, men alltid förgäfves, Till slut träffade björ ens ram honom i ansig