Dagens Nyheter – 28 maj 1867, sida 2

skådade dock ett stycke längre än jåg, han lefver bland folket och känner det: :: — Och derför beslöt ni; att genast, om en timma, tyckte jag mig höra, sända ett ilbud till kungen? — Ni hörde rätt; ädle grefve; om en timma rider ett säkert bud från mig till kungen! — Alltid vaken, alltid lycklig! — sade dervid grefven och höjde sin bägare; ehuru fogden; om han rätt sett efter; skulle hafva märkt en viss oro i sin värds ögon: Fogden tömde med ett sjelfförnöjdt leende sin . bägare i botten. . Grefven blott läppjade på sin; men tillsade; liksom om han nu först kommit att tänka derpå; en. af de uppassande svennerna att tillsäga fru Richissa och jungfru Agnes att infinna sig i salen och med sia närvaro glädja den ärade gästen: 9Svennen gick; men kom efter en kort stund tillbaka med det besked; att stolts jungfrun icke mådde rätt väl och att fru Richissa icke kunde lemna henne; Grefyen steg genast upp för att skynda ut och bad fogden ursäkta det ofrivilliga försvinnandet. Dermed gick han; I korridoren utanför mötte han Ruprecht och vinkade honom att följa sig, hvarpå båda gingo till den dörr; som ledde in till frantimmernas rum: Dessa bebodde tvenne rum; I det yttre befann sig ingen: Men så fort grefven inträdde, öppnades dörren till det inre rummet och fru Richissa utträdde. Hon var blek och upprörd; men grefven tycktes icke lägga märke dextill; j — Låt mig bedja eder, min ädla fränka — sade han kort och bestämdt; som om det legat mycken vigt på; att hans ord snabbt uppfattades