Dagens Nyheter – 28 maj 1867, sida 2

— Ja väl — svarade denne och vände sig mot grefven — kan det förundra eder? — Visst icke, fogde; tiderna äro sådana; att jag tänker ofta nog bud går mellan eder och vår nådige herre konungen; Men just denna natt. ;: — .Det är patern här, som kommit mig att tänka derpå. Han kom till mig i dag på eftermiddagen för att tala. med mig om dagens märkeliga tilldragelse;s Men ni kan så godt sjelf .:: hvad; den ärevördige patern är försvunnen : . :! Så var det. Munken hade, så fort fogden vände. sig. om mot grefven; sakta öppnat dörren och försvunnit: — Nå ja — fortsatte fogden — han föreföll mig. besynnerlig i tal och svar, men mig ledde han på en god väg, och derför må han nu få hafva sina besynnerligheter för sig! — Han ledde eder på god väg? — sporde grefven. av , Fogden. redogjorde, för hvad som tilldragit sig. Patern hade sagt, att ett våldsamt förhindrande af Engelbrekts resa skulle båta föga: Mera och bättre skulle. det.verka att skicka en pålitlig. man i förväg till. konungen och förbereda konom på hvad som :komma skulle. — Väl var det. min afsigt, den ärevördige paternsråd förutan, men det. som han upplyste mig om påskyndade mitt beslut: — Munken talade om edert förakt för faran; och att det oroade honom :. -. o— Jay ja, så är det; jag föraktar dessa eländiga bönder och allt hyad som-kan komma från dem; och jag skrattade åt den stackars predikarebrodern; som tog saken så hett. Men han