Dagens Nyheter – 27 maj 1867, sida 3

och qvalet; äfven sedan man bestämt sig, ända till dess att all återvändo är omöjlig: Här vid bägarnes klang och grefvens angenäma sällskap gick det ganska lätt för fogden att sätta sig in uti förhållandena och stanna vid sitt en gång fattade beslut; det nemligen att så mycket sig göra lät undvika all offentlighet vid den förföljelse, som han måste anställa mot sin förföljare; Och grefvens svenner fyllde .bägarne med godt vin, och grefven log så vänligt, och fogden fann sig så väl, att han hade varit riktigt vacker denna qväll; om icke den der lurande blicken; som dock alltid fanns qvar; påmint om ormen; hvilken väcker afsky äfven då, när han ringlar sig af vällust i solljuset: Just som fogden var som bäst i tagen att inför grefven uppdraga välsignelsen af sin styrelse i denna aflägsna del af hans konungs riken; hördes ett ovanligt buller utanför rummet och ljudet af en röst; som med en befallande ton bjöd att föra någon inför fogden. Omedelbart derpå öppnades dörren, och tvenne af fogdens ryttare inträdde; förande mellan sig en lång dominikanermunk. De stannade nere vid dörren; men bakom dem framträdde Mårten Skrifvare: — Förlåt, stränge sherrar — sade han — att vi störa friden; men konungens tjenst går framför allt, och denne man :.: Skrifvaren hann ej fullborda sin mening; förrän fogden sprang upp och gick häftigt öfver rummet ned mot dörren; der munken stod med korslagda armar mellan ryttarne. Fogden såg munken under ögonen ända in i den neddragna hufvan;