Dagens Nyheter – 27 maj 1867, sida 2

den framgång, som krönt deras många strider och umbäranden af alla slag; innebar något förtrollande, som äfven bredde sin slöja öfver berättaren sjelf. Måhända stundade tider af strid för frihet och fosterland äfven häri Sverge; Deruti låg en viss likhet mellan det stora riket och den ensamma staden, och i känslan derutaf såg Herrman i Lydert Rosenbrigge ej blott en gillesbroder; utan vida mera; — han såg i honom en man, som bättre än någon förstod att uppfatta en glödande frihetskärlek: — Du kan känna dig stolt; Lydert Rosenbrögge — sade Herrman — att tillhöra en stad med en sådan forntid och en slägt med sådana minnen, som din. — Jag är det ock — svarade Lydert med en viss blygsamhet; som dock blottade mera än den fördolde — men ni må tro mig eller ej, jag sätter lika högt, att jag genom mina handelsresor blifvit satt i tillfälle att lära känna edert fädernesland:; — Och hvarför det; köpman Lydert? — Tror ni då; att jag ej förstår uppfatta; hvad som nu rörer sig på djupet af hvarje svensk mans hjerta, och är det ej någonting som jag väl bör känna till. Bågen spännes : mot förtryckaren; svärdet slipas ..:: Längre hann icke köpmannen: De fyra bröderna uppkomrmo från källaren; och nu fylldes hornen och kannorna och bägarna; och åldermannen ringde. Detta försiggick med mycken högtidlighet. Gärdemännen gingo omkring med gillesbloss och handkläde, ty den första minnesskKålen skulle nu drickas. Denna dracks för avårs Herres minne; vår Frus minne och riddar Sanct Örjans minnec och kallades chögsta mipnec: