Dagens Nyheter – 24 maj 1867, sida 3

eder, Engelbrekt, tills i morgon middag — sade grefven uppmuntrande — och härmed bjuder jag eder ett bjertligt farväl:.:: Ni tager vägen öfver Stockholm? — Jag menar det! — Jag köpte för litet sedan en gård der nedanför slottet ;.. vill ni taga in der; så betrakta gården, som-den vore eder, så länge som ni är i Stockholm! — Tack, tack, grefve Hans — inföll Engelbrekt och tryckte med värma grefvens hand — men i Stockholm tager jag in hos min gamle vän Henrik Klensmed; Gud välsigne eder, grefve Hans, för all eder .välvilja, ni är den förste tysk, som jag hört vilja en svensk man väl. Grefven log och sade, i det han fattade Engelbrekts hand. — Gud vare med eder; ädle man; på eder vigtiga färd, och måtte han öppna kungens öron och hjerta för edert tal. Jag hade velat, att kung Erik varit här i dag.:.! Så gick grefven; och Engelbrekt var ensam i rummet. Han gick några slag upp och ned.Det började blifva skumt derinte, dagern kunde knappt intränga genom de små fönsterrutorna — det enda; som tydde på rikedom i detta rum; Ty i allmänhet begagnades denna tid horn eller skinn i stället för glas i fönstren; Det var endast på slotten samt hos de förmögne herremännen; som en sådan lyx; som glasrutor; bestods. Derutanför hördes stormen suckande. fara fram utefter Ostanforsån ned åt sjön: Efter en stund inträdde Herrman: — Har du sett patern? — frågade Engelbrekt och stannade plötsligt i sin vandring: Svennen bejakade frågan; (Forts:)