Dagens Nyheter – 24 maj 1867, sida 3

— Han har då förnyat sitt besök hos krämaren? — Jag sände honaom..: Jag har iabjudit fogden med allt hans folk till mig i qväll på fogdegården . :: Der hoppas jag, att han skall för detta dygn åtminstone lemna eder i fred: — Ni vill mig väl, grefve Hans — och så som det nu är; så blir icke blott jag utan alla Dalamän eder tack skyldige derför. :: — När då min sven — afbröt grefven — kom in till fogden; var der en munk af 8:t Dominiciorden . ; : — En dominikaner? — utropade Engelbrekt med någon ifver; — Ja en dominikaner :;::; han var ovanligt lång, sade min sven. i — Johannes, nej..: omöjligt, omöjligt — framsade Engelbrekt; dock mera för sig sjelf, än såsom svar på grefvens utsago: — Skulle ni hafva anledning att fatta några misstankar till mannen? — sporde denne. — Nej, nej.:: jag vill ej ens veta hvad eder sven hörde; om han hörde någöt af deras samtal: — Föga var det också — genmälte grefven — fogden såg blott mycket glad ut och tackade vänligt den långe munken: Engelbrekts panna fårades och han tryckte handen emot ögonen; men ögonblicket derefter var det, som om han alldeles kastat bort all oro, och den rörelse, handen gjorde när den åter togs från ansigtet utmärkte snarare ovilja öfver att han kunnat tvifla eller fatta någon skymt af misstanke mot den; som han beteckaat med namnet Johannes: i — Nu är således vägen öppen och fri för