Dagens Nyheter – 24 maj 1867, sida 2

— N8 väl, gamle vän, när gillet är slut i qväll, vilja vi begifra oss af. Du Kar båten i ordning nere vid sjön, men det får bli din sak att komma dit, utan att råka ut för onödiga vittnen med onda ögon. Ser du, fogden är här; han vet -Hvåd som i dag förehafts, han hörde det sjelf; — det gäller nu först att und vika ett möte med honom eller dem han utskickat. — Godt, det der skall ske.:.: Men redan i qväll? De säga alla; att du ej skälle draga åstad förr än i morgon? : van — Det är sagdt för fögdens skuld: :;.. — Jag förstår. . : och denvisanskall. sjungas, ända tills fogden och hans ryttäre fått lång näsa, jag förstår. Dermed gick dengamle tjenaren. Det var ännu några timmar, innan gillesbröderna samlades; och Engelbrekt ville begagna dem för att gå upp åt grufvan och der se om sina arbetare samt om möjligt träffa pater Johannes, munken, hvilken ban med förvåning såg uteblifva från hans hem, ehuru han nyss återkommit till orten. Han gick; men återkom efter ett par timmar och frågade då med en viss oro; om par tern icke synts till. Då han fick ett nekande svar, var han åter i begrepp att gå ut; men i detsamma öppnades dörren båkom honomj och grefve Hans visade sig på dörrtröskeln. — Jag tänkte skicka bud efter eder — sade han — men jag fruktade att väcka uppseende och gick derför sjelf till eder. Jag har nyheter med mig; som icke synas mig så alldeles ovigtiga: — Och de gälla mig! — sporde Engelbrekt.