Dagens Nyheter – 24 maj 1867, sida 1

Tankar om krig. Tidens sträfvanden äro omisskänneliga; i allt röja de sig. En riktning mot det bättre är öfverallt märkbar, ehuru de finnas, som förneka det. Såväl i afseende . på det materiela som ock i afseende på: det ideala har menniskoslägtet under de sednaste århundradena tagit jättesteg framåt. Afven i afseende på det ämne, jag företagit mig att i korthet behandla; börja en mer upplyst tids sundare gruudsatser göra sig gällande, och för att i någon mån befrämja dessa förändrade grundsatsers spridande harjag vågat att yttra några ord om detta ämne; som är af stor vigt för hela menskligheten. Tanken på krig är för hvarje menniska af upplysta tänkesätt vidrig; om än tillfälliga omständigheter kunna vara för handen; som låta henne blunda för detta vidriga och till och med märka sköna sidor i detta menniskornas ömsesidiga slagtande af hvarandra; hvilket sednare ofta kan vara lätt förlåtligt: I det hela är dock tanken härpå vidrig. På regenters maktord; svaga ministrars råd och med tvungna eller missledda folkrepresentanters medgifvande tåga ländernas kraftigaste och arbetsdugligaste män ut i strid. Der beröfvar man, genom att med brandskatter m:m. utarma hvarandras land, tusende deras framtida bergning; der förstöras af rasande knektars händer konstens och industriens verk; der spärras folkens samfärdsel. och inbördes handelsförbindelser; der släpar man hvarandra i fängelse; der lemlästar och mördar man hvarandra i hundratusental : . . allt under skydd af ärans falska, malätna täckmantel. Och hvad är orsaken till dessa grufligheter? Regenternas fåfänga och .vinningslystnad är nästar det enda svar man kan gifva på denna fråga: Ofta uppkomma. stridigheter riken -.emellan endast af den. orsak, att ett regenthus anser sig skyldigt att understödja ett med sig beslägtadt sådant och derför utan betänkande uppoffrar folkens lycka och välfärd af artighet och för enskilda fördelar. Dock äro endast dessa menliga följder, som vi visat krig medföra åt folken; omedelbara och de medelbara äro otvifvelaktigt mycket förderfligare, liksom bärsndet af indirekta skatterna är mer påkostande för ett folk än af de direkta. En bekant omständighet är nemligen den; att i alla land (med få undantag) största delen af statens inkomster går åt för att underhålla armeen; och om krig. ej vore till; behöfdes inga arm6er. Och fallet kan omöjligen: vara.-annorlunda; då staten skall hålla föda, kläder och husrum åt en stor del af den arbetsföra befolkningen, af hvilken den i de flesta fall har ringa eller,ingen nytta, och då staten. skall göra kostsamma uppköp. af förstörelseverktyg af alla slag för att bereda dessa sina underhållstagare tillfälle och lägenhet till storartade experimenter i menniskoslagtande. Således kan krigs .menliga inverkan på folkens utbildning anses temligen tydlig; och likväl ifra så många för bibehållandet af dessa omoraliska bruk; som tvertom af;lagen borde vara belagda med de strängaste straff... Som jag nyss nämnde; är äran blott ett underhaltigt; torftigt och ej heller annat än för skens skull anropadt skäl för dem: Ty så: mycket kan man väl hoppas att upplysningen stigit; att man ej nu som förr skedde, mördar hvarandra Gudi till ära eller för att tillfredsställa sina mordiska vikingabegär, utan saken är. den, att folken ej göra sig reda, hvarför de strida, ej vilja göra sig reda derför; utan följa likt tama får i sina förares ledband; Man inser tydligt krigens förderflighet, men af gammal vana tycker man; att de. ej böra förbjudas; ty då man slagtat hvarandra i så många år, hvarför ej fortfara dermed? Ett ganska verksamt biträde vid underhållandet af denna krigiska; eld torde äfven ländernas aristokrati vara, hvilkas medlemmar vanligtvis, bafva den äran att vara slagtar