Dagens Nyheter – 23 maj 1867, sida 2

Under detta samtal hade de båda männen hunnit Engelbrekts hem. Ditåt hade en mängd af allmogen och äfven en och annan bergsman dragit sig: Men bland denna folksamling syntes helt nära porten till Engelbrekts gård en helt liten och spenslig man; insvept i vid kappa och med djupt i ansigtet neddragen hatt. Han tycktes stå helt likgiltig och betrakta gården och de på platsen framför vandrande menniskorna. Mannen hade dock något i hela sin hållning, som redan på afstånd väckte Engelbrekts uppmärksamhet: Han tog icke sitt skarpa öga ifrån honom; allt medan han dock med manligt lugn vandrade framåt: Herrman Berman syntes ett ögonblick i porten och såg ut åt den vägen, som ledde der förbi, och Engelbrekt märkte; huru svennen ryckte till; när hans blick träffade den spenslige mannen. Genast derefter försvann svennen inåt gården, men så kom en dräng ledande ett par hästar ut genom porten. Det var ett par ståtliga djur; och de voro få; som icke visste, att det var de båda, som Engelbrekt och Herrman begagnade; då det gällde längre färder; — Inifrån gården hördes Herrman ropa till drängen: — Sköt väl om djuren; Per; så att de stå sig godt: I morgon eftermiddag draga vi åstad! — Var trygg herre, dem skall intet fela — hördes drängen svara — är Ola smed hemma bara; så har det ingen nöd. Drängen syntes derpå i sakta mak leda hästarne nedåt ån, för att vattna dem; Svennens uppmaning hördes mycket godt af både Engelbrekt och grefven; som under tiden kommit allt närmare; Plötsligt stannade Engelbrekt.