Dagens Nyheter – 22 maj 1867, sida 2

komma, och det nästa steget skall föra oss till lif eller död. Sådan är min tanke; dock vet jag icke, om den delas af flera: Och åter blef det ett väldigt ropande; som tydligt tillkännagaf; att mannen uttalat den allmänna meningen: Engelbrekt hastade icke att afbryta ropen; men när de upphörde; och allas blickar åter voro riktade på honom, då vinkade han med handen att han åter ville tala till dem: — Arligt var det ordet — sade han — och som det höfves en man. Men jag säger eder tillbaka min mening lika fritt ut: kungen måste höra våra klagomål och svara på dem; innan vi gripa till spjut och yxa. Han skall sjelf uttala domen öfver sig; hvilketdera han vill, antingen regera Sverge som lagen säger, eller tvinga oss att gripa till vapen: Vår sak är helig, ty den är rättvis! Men icke skola vi sjelfva göra den ed, vi en gång svurit; till mened: Nu ligger den som ett heligt altarkläde inför Herrans anlete och hans englar stå deromkring : . . icke skola vi sjelfva draga den at ur helgedomen och göra den till en matta; hvarpå vår grymme fogde må kunna ställa sig och ropa ut öfver all verlden: de äro upprorsmän och rånsmän! — Beskickningen till konungen är svår, sägen I; och ännu har ingen återkommit af dem; som vågat vandra den vägen ::: Nå väl, I män af Dala; jag vill åtaga mig detta värf, jag vill begifva mig till k .nung Erik och framföra edert ärende; Kommer icke heller jag tillbaka; då är tiden till handling inne. Men kommer jag, så för jag med mig till eder antingen ett godt budskap från kungen :.: eller också en höfvidsman åt eder; Der hafven I