Dagens Nyheter – 21 maj 1867, sida 3

Samtalet afbröts af en yngre dalkarl; som kom springande från Åsen upp emot kyrkbacken; Han stannade invid de båda männen; hvilka händelsevis kommit att blifva stående ytterst i samlingen: — Nu kom Engelbrekt — sade den nykomne andfådd. — Han hade stort följe med sig. Det var en tysk herre; sade de. — Han for åt Skedevi att öfvervara begrafningen af de fem bönderna; som fogden rökte ihjäl — upplyste bergsmannen. — Nu kommer han från Säters kungsgård, der han i går gästade den förnäme herren, som är en af rådet och står högt i konungens gunst. i Nu ringde klockorna i de båda kapellen; och folket strömmade på båda ställena in att afhöra messan: Efter messans slut skulle Fngelbrekt mottaga böndernas utskickade. Det beskedet hade han lemnat; då han fick underrättelse om att bönderna i sitt bekymmer ville vända sig till honom om råd och hjelp: Och snart hördes hymnerna till helgonkonungens ära uppstiga mot himlen: Och var det nu stundens vigt; eller var det derför att hvarje sjungande kände det inom sig — men knappast har någonsin en Eriksmessa sjungits ihed sådan andakt: Nu, nu, om någonsin behöfdes det, att den tillbedde konungen såg till sitt folk och vid Guds thron manade godt för detsamma. Ej blott Gunnar Larsson; utan mången annan af allmogen tänkte och baddetsamma som han: gör Engelbrekt redobogen; eller också måste du komma sjelf till oss från din himmel; som vår räddningsman! (Forts:) —