Dagens Nyheter – 21 maj 1867, sida 2

Hon började derför tala om Kopparberget; men gjorde dervid sådana frågor, som endast den kunde göra, hvilken varit på stället; och hon vände sig dervid ofta till den unge mannen. Detta innebar dock något som stridde emot vedertaget bruk på de stores gårdar; liksom redan det att svennen fick plats vid den förnäme mannens bord, var en oformlighet. Men svennen svarade så höfviskt; att det tycktes förnöja icke blott fru Richissa utan äfven-grefven, hvilken med välbehag lät sin blick hvila på honom: Häraf väcktes äfven Engelbrekts deltagande, och han såg på den förnäma frun med den största välvilja: . — Man har sagt mig — sade fru Richissa slutligen — att vid Kopparberget skall vara en fristad för fredlöse män. Förhåller det sig så? — Enligt konung Magnus Erikssons privilegier — svarade Engelbrekt — eger den biltoge mannen frihet till lif och egendom, men Kan skall dock försona målseganden med böter efter som lagen stadgar: — Gäller det för hvarje biltog man? — frågade åter fru Richissa; och emot hennes vilja darrade hennes röst; dock helt omärkligt. Det behöfdes dock endast denna fina skiftning i ljudet för att väcka Engelbrekts uppmärksamhet, och hans lugna djupa blick hvilade forskande på fru Richissa. — Den som mördat, en förrädare eller uppenbär tjuf — svarade han — får icke njuta denna frid: Den sådant hafver gjort, heter det i kungabrefvet, skall när eder ej denna nåd njuta.n Lo om — Finnes för närvarande någon sådan olycklig på berget? — fortfor fru Richissa att fråga;