Dagens Nyheter – 20 maj 1867, sida 2

— Vid mitt svärd, Engelbrekt, du synes i denna sak veta mera än jag! — En skrift finnes väl, som helt hastigt uppsattes och som drottningen med knapp nöd kunde få några underskrifter under; men denna skrift är tills nu alldeles okänd för folken i de tre förbundna rikena. Och de svenske herrar, som voro närvarande vid konungens kröning, lemnade Kalmar stad så fort drottningen väckte fråga om föreningen. Nifromme fader Johannes — Engelbrekt vände sig härvid till munken — I som på den tiden följde med gamle herr Carl Ulfsson och förde hans signet, I dragen eder det nog till minnes. — Jo, jo — svarade munken — den ädle bergsmannen har rätt! Utom min herre, den gamle drotsen, och erkebiskop Henrik af Upsala samt den vörduge herren; biskop Knut i Linköping, voro då avar blott fem svenske riddare; och hvad ville det säga mot de många som voro med vid kröningen! TInalleg fuanos blott 17 herrar qvar, och flere namn kunde drottningen icke få under den vigtiga handlingen. Jag minnes ännu; huru min gamle herre, salig drotsen, Gud hans själ nåde; skakade på hufvudet, när han fick höra drottningen komma fram med frågan om den epgiga föreningen mellan rikena; De voro få, hvilka som salig drotsen kunde fatta drottningens stora tanka; men han hade i sin ungdom varit utomlands och kände till de stora rikena söderut; och fann derför; att mycket vore att vinna för de tre rikena i norden af en sådan närmare förening. — Den stränge drotsen herr Carl till Tofta hade liksom de öfrige herrarne den gången sin tanke för sig — inföll Engelbrekt: