Dagens Nyheter – 20 maj 1867, sida 2

— hela taget haft god sämja allt sedan konang Inges tid. Österifrån har jag aldrig hört talas om någon fara, annat in den som gällt grannen från Sverge sjelft. Hittills har det endast varit Danmark; som vållat Sverge men, och det nu senast. under kung Waldemar Atterdag. Nu skola vi dock hafva fred med Danmark ;::: hvarifrån skulle då faran komma öfver oss? Nej, ädle herre, saken är den ätt Danmark sjeli harjide farligaste grannarne, hotas ständigt af krigets olyckor; och derför behöfver det både Syerge och Norge, men Sverge behöfver icke Danmark, Detta insåg Margareta Waldemarsdotter och deraf kom hennes arbete för den kärliga förbindelsen rikena emellan, — ty tills denna dag är denna förbindelse ingenting mer eller mindre än ett svagt minne af drottningens sträfvande; liksom drömmen finnes qvar ännu länge sedan mannen vaknat till sitt dagsarbete. — Unionen — utbröt grefve Hans — hvad säger ni nu, Engelbrekt; det är ju en handling, beseglad af drottningen och konung Erik samt de förnämste herrar och män från alla tre rikena! — Jag vill blott spörja eder om ett; ädle herre — återtog Engelbrekt — har ni sjelf sett den der handlingen? — Det spörjsmålet förvånar mig; jag skulle le deråt; om jag ej af edra ord redan funnit, huru väl ni har följt med de riksvigtiga händelserna; Kan ni ett ögonblick tvifla på tillvaron af denna urkund? — Jag icke blott tviflar, grefve Hans; jag vet att den icke finnes, och ni; ädle herre; har aldrig sett den.