räkna enf och en, utan i tiotal. Tvåhundra Svenskar togos till fånga 1429, då de skulle — också emot lagen — föra kronouppbörden ur riket till konungen; de sitta alla ännu i Wismars fängelse — och nu förliden sommar blef den tappre riddaren Broder Svensson efter en manlig strid och stor förlust af folk förd fången till Liibeck med 260 man. Som ni ser, ädle herre, bland alla dessa torde det bli svårt att nedtysta missnöjet, helst som. ::. — Tala fritt ut, Engelbrekt Engelbrektsson; jag är väl också till hälften utlänning; men jag älskar dock höra ett fritt och manligt ord, och framför allt vill jag lära känna det onda i grunden. Missnöjet skulle stärkas, sade ni... — Deraf — återtog Engelbrekt — att hela kriget är en olaglighet... — Der far ni dock alldeles vill, Engelbrekt ! An unionsbrefvet då? Skall icke det ena riket i kärlek och endrögt bispringa det andra, och nu gäller det Danmark..,. — Och nästa gången? — En annan gång kan det ju gälla Sverge, — Hvad den saken beträffar, så synes den mig helt annorlunda, Ser ni, grefve Hans, den man är oklok; som jagar efter ett byte, hvilket han icke kan nå. Våra fäder hade en stor jagtmark, den sträckte sig så långt som haf. vets vågor gå; men det är längesedan dess. Nu hafva vi upphört att jaga, vi äro nöjda med. den del Herren gifvit css här på våra berg och i våra skogar. —, Skulle då ioke utländsk fiende kunna hota Sverige? — Säg sjelf, ädle herre? ;.. hvarifrån skulle han väl komma. Med Norge hafva vi på det