Dagens Nyheter – 20 maj 1867, sida 1

Det behöfdes århundraden, innan verldens klokaste män insågo, att den lilla atom i verldsaltet; som vi kalla jorden, icke är den medelpunkt, kring hvilken alla himlakroppar röra sig. Det är endast några få år sedan våra arbetare erhöllo politiska och sociala rättigheter, och redan börja de förstå lika rycket som mången bildad. Förr voro de fiender till allt framåtskridande. Konkurrensen; arbetets fördelning, maskinernas nytta, kapitalets nödvändighet — intet af allt detta erkände de. Hvilka dårar! Nu tänka de helt annorlunda. De ville omskapa verlden, men hafva i stället sjelfva blifvit omskapade. Det är ej så lätt att förändra samhällsordningens lagar: Konkurrensens lag, och kapitalets; äro lika nödvändiga som t. ex. tyngdlagen. Den moraliska likaväl som den fyiska naturens lagar äro oföränderliga. Hvad förmår menniskan mot dem? Tjenvar det någonting till att hon bekämpar dem? Nej, det är klokast att hon böjer sig under dem, att hon studerar dem; för att bättre kunna lämpa sig efter dem och allt klarare fatta deras inre djupa betydelse, ty sanningen ligger icke, såsom vissa misslyckade filosofer tro, i de utlöpande strålarne, utan i sjelfva brännpuakten; der dessa strålar koncentreras: Dock må vi icke öfverlemna oss åt några bedrägliga illusioner; ävnu komma vi mången gång att begå stora misstag, ty, eburu vi veta något, finnes, dock oändligt mycket som vi icke veta. Emellertid må vi derföre icke fälla modet, utan bibehålla vår goda vilja och arbeta med : oförminskad ifver, ty segren tillhör den ibärdige. Må vi fortfarande älska, bistå och hjelpa folket; undvika att reta dess låga passioner samt i stället söka upplysa och förädla det. Må vij aldrig upphöra att forska och pröfva, om det goda vi uttänka kan göras praktiskt fruktbärande, Hvad gör det, om vi en eller annan gång missräkna oss? En och hvar som arbetar i ett; irligt uppsåt, måste uträtta något godt. Christofer Columbus reste till okända trakter; för att söka — hvad? — Guldminor? — Nej! Gulåbegäret var ej nog mäktigt att locka honom öfver oceanen, som då ansågs omätlig: Han este för att söka det jordiska paradiset; han ann det icke, men han fann — en ny verld!