Dagens Nyheter – 18 maj 1867, sida 3

blick liksom ljöt sig öfver grefvens hela person. Sjelf var han klädd i samma enkla drägt som dagen förut; och knappast skulle någon annan bättre passattill hans allvarliga väsende. Den gamle munken, som en tid varit kansler eller skrifvare hos riksdrotsen Carl. Ulfsson (Sparre) till Tofta och derför kände till hurudan seden var hos de höga herrarne, gjorde här en småsvens tjenst och anmälde Engelbrekt: — Jag önskar eder välkommen Engelbrekt Engelbrektsson — sade då grefven och räckte Engelbrekt sin hand: MOTT — Tack ädle herre — svarade Engelbrekt — dock tyckes det mig lika sig bättre; att jag beder eder vara välkommen till våra bygder. Det är nu längesedan någon af de allrahögste Herrarne i Svea rike; om hvilka Dalalagen talar, satte sin fot norr om elfyen: Denna helsaing,; hvarigenom den enkle mannen; oaktsdt sitt rättframma och till och med något .sträfva väsende tydligt lät förstå att Han visste uppskatta högheten hos den, som han helsade; gjorde ett högst fördelaktigt intryck på grefve Hans; — Väl sitter jag i konungens råd — svar .rade han. — och i följd af min börd intager jag der det främsta rummet, men likväl befinner jag mig icke här nui denna egenskap, utan helt och: hållet i mina enskildta ärenden; — Hvad den enskilde mannen hör och ser; grefve Hans, det ser väl dock äfven rådsherren? Det kunde grefven icke bestrida. d (Forts.) —E