Dagens Nyheter – 18 maj 1867, sida 3

ER er rm Vid: Säters kungsgård. fauns denna tid ingen kyrka. Kungagården låg i Tuna socken och som det var långt till sockenkyrkan var ett kapell uppfördt ett litet stycke norr om Säter; dit kungsgårdens öch den närmast kringliggande traktens befolkning plågade begifva sig för att afhöra messan: Detta kapell hette Dalby kapell. Hit hade äfven Engelbrekt och hans fosterson begifvit sig; och först när gudstjensten var slut, redo de till kungsgården: Grefve Hans befann sig i stora loftssvälen; när Engelbrekt Oc Herrman kommo uppför loftsbron och stego in. Grefven tycktes med en viss förvåning betrakta den lille mannen, som han hört så mycket talas om; och hvars utseende han helt visst föreställt sig helt annorlunda: En viss högdragenhet kunde också spåras i hans anlete och hållning, som om han derigenom velat göra intryck på den lille bergsmannen. Hans drägt var också öfverensstämmande med den värdighet som tillkom honom såsom den förste bland riksens råd i Sverige: Hans lifrock var af guldbroderad föjel och derofvanpå hängde en kermelinsfordrad kappa, också af flöjel; men om halsen hängde den gyllene riddarkedjan och likaså bar han såsom riddare sporrar af guld. Hans sköldemärke var med lysande färger utsydt på kappan. Vid, hans sida stod pater Anselm från Husby kloster. Om det verkligen var med beräkning; som grefve Hans iklädt sig denna präktiga och dyrbara drägt eller om det var för bönesöndagens skuld eller om det rent af var för att hedra den väntade gästen, så tycktes ståten på Engelbrekt förlora all verkan. Han gick rakt fram till grefven med lugna fasta steg och hans klara