Dagens Nyheter – 18 maj 1867, sida 2

nattstid vaknade jag af ett stort buller. Hästtramp och ljudet af många röster hördes på gården och i stallet. Det var fogdens ryttare, som voro på väg till Kopparberget. Jag hörde prestfar sjelf, den fromme herr Ragwalder tala till dem. Han undrade på att de drogo in hos honom, och då svarade en röst som jag kände — det var Mårten skrifvares — att blott han och den köpmannen som han hade med sig finge herberge i prestgården, så skulle ryttarne draga ut i byn. De skulle alla rida sin kos. Mäster Ragwalder blef då nöjd och jag hörde ryttarne draga sina färde och det blef allt tyst igen. Nu låg:stallet invid logen, och jag hörde tydligt huru tvenne hästar leddes in genom stalldörren; En liten :stund derefter hörde jag smygande sieg utmed logdörren och en röst som halfhviskade: ahar du förstått mig Andreas Osenbrygge?a — Var det köpmannens namn — frågade Agnes orolig. — Ja; jag kan ej tro annat — svarade gossen: — Heliga jungfru; då är helt visst stor fara å färde — utbrast Agnes — jag har ofta hört min fader nämna detta namn och alltid i sammanhang med någon ogerning! Hvad hörde du då mera, Brik? — Köpmannen svarade att han trodde sig hafva förstått meningen och tillade på skämt; att skrifvaren var lika försigtig nu, som på den tiden de arbetade tillsammars i Läbeck, eftersom han valde denna plats för ett så vigtigt samtal. Men dertill sade Mårten Skrifvare, att för de få ord som de behöfde tala var platsen här bättre; ty presten vore en riktig bondevän