Dagens Nyheter – 18 maj 1867, sida 1

Orientaliska kriget, kriget i Italien, segrarne på Krim och i Lombardiet, gåfvo Frankrike en berrskande ställning i Europa: Men de fel, com sedan blifvit begångna, ha bidragit att göra fenna ställning allt mindre afundsvärd. Dessa båda förhållanden äro obestridliga; Frankrike bar velat lägga sig ut för Polen; Polen har blifvit i grund kufvadt! Frankrike har understödt de amerikanska sydstaternas upplösningsförsök; unionen har segrat. Frankrike har velat grundlägga ett kejsardöme i Mexiko; detta kejsardöme finns icke mera. Se der tre dåliga spekulationer, tre misslyckade drag i det stora politiska schackspelet! Dock hade Frankrike efter allt detta ännu sin prestige qvar; Oaktadt sina fel, var Frankrike önnu i fjol det stora land, den stora nation, i hvars makt det låg att bibehålla fred i Europa eller att börja krig och bestämma på hvilken sida segern skulle stanna; Man ansåg allmänt att det var oklokt att trotsa det, farligt att hota det: För att åter taga exempel af bankiren: han hade icke mera qvar sin ansenliga förmögenhet; deremot hade han ännu sin obegränsade kredit, sin prestige, i behåll: Men hvad. står qvar af denna prestige när Frankrike tagit ett steg mot Luxemburg och dragit sig tillbaka, då Preussen fordrat det; — om Frankrike ålägger sina tidningar att tiga, när Preussen vill: det; — om Frankrike inställer sina krigsrustningar, när Preussen önskar det; — och om Frankrike genom ett sitt förstoringsförsök ger Preussen tillfälle att låta Europa erfara följderna af dess segrar: Hvilket inflytande skall väl Frankrike under sådana förbållanden kunna utöfva? Tidningen le Temps säger helt öppet att franska staten genom ett. sådant uppträdande ovilkorligen måste förlora det anseende, den nu åtnjuter. Detta tro vi för vår del icke gerna vara möjligt; vi äro öfvertygade om att Frankrikes tålamod se: dan en månad icke är annat än: början till en fast och värdig hållning; som det kommer att iakttaga, och att detta land icke skall finna sig vid den ställning som Preussen vill gifva detsamma; — Le Temps tröstar sig emellertid med denna reflexion: Det blir slut med vår prestige, men vi få frihet i svällets, — Frihet? Hvilken frihet? Tror den värda tidningen att frihet följer med förödmjukelse? Nej; de fria folken äro stolta öfver sin: ställning; nöjda med sin lott. Låter en nation sin vilja undertryckas af en annans, då är hon icke lifvad af denna anda, som föder friheten; då är hon för litet sjelf.ständig för att kunna herrska öfver sig sjelf, hvilket mera är än att herrska öfver andra. Derföre böra. Frankrikes liberala och konservativa, dess ministeriella och oppositionsparti; förena sig i ett sträfvande — att söka förhindra det deras fädernesland nu kommer i en ställning, som är detsamma och dess historia ovärdig.