Dagens Nyheter – 17 maj 1867, sida 2

— Som blef lycklig.::3 — Ja, visst blef Kon lycklig. i: — Berätta, berätta då! — Det vår en gång en bondedötter; söm hette Bosa lilla — började Karin och lög ännu ed gång, men nu åt sin åhörares ifver — som var så fager, att fagrare mö fanns icke i sju konungariken, och konungens son blef kär i henne och ville trolofva sig med Kenne; men Rosa lilla sade: huru skall detta låta sig ske; för jag är fattig och ni är rik, och ni eger städer och ni eger slott; men jag är blott ett fattigt bondebarn! Men konungasonen älskade henne så högt, att han gaf henne sin tro. Men kungen fick veta om deras kärlek och då skickade han konungasonen ut i främmande land. Och skeppet gick åter och det gick fram; och alltid så frågade han efter Rosalills namn: Fick han så veta, att kungen hans fader ville tvinga Rosalilla en riddare till man; och riddaren lät sitt bröllop tillreda och bruden hon lät sig nya kläder skära; men konungasonen sade, att han var nöjd; bara han fick veta när bröllopet skulle stå. Det fick han då veta, och då lät han skeppet gå åt land. Men när han kom iland; fick han höra att riddaren skulle fira sitt bröllop densamma dågen, och han såg vaxljusen brinna i bröllopshuset: Då skickade han en sven med ett hemligt bud till bruden; Hon var just klädd med krona och krans, och hon sade till sina brudpigor: nu lyster mig åt rosendelunden gål och dermed gick hon ut genom dörren. Men knappt var hon utkommen så tog hon vägen åt sjöastrand: Nu gjorde berätterskan åter ett uppehåll j berättelsen: