Dagens Nyheter – 16 maj 1867, sida 2

färde. Guds fred, Engelbrekt, är du ute så tids på dygnet: För in hästarne i stallet Herrman, vi gå in förut. Dervid tryckte han den resandes hand, och de gingo båda uppåt gården till boningshuset. Detta var uppfördt på det vanliga sättet med loft och loftssval och höganloftsbro och hade en ovanligt vacker belägenhet; När de båda männen inkommit i stugan, lade gårdsegaren, hvars namn var Kettil; ved på spiseln och gjorde upp eld samt framtog derefter ur det väggfasta furuskåpet en mugg öl; som han satte framför gästen; sedan han druckit honom till. — Drick, Engelbrekt — sade han — och lägg bekymren åsido för en stund: Jag kommer från Säters kungsgård — tillade han: — Der är storfrämmande: En tysker herre, som de kalla grefve; med stort följe; kom dit i förrgår: Han ämnar sig åt Kopparberget och talade mycket om dig. Kettil var en gladlynter man med en frisk och hurtig uppsyn. — Jag vet om den tyske grefven — svarade gästen — och är nu stadd på färd till honom; — Kunde jag förstå honom rätt — inföll Kettil — så aktar han lägga sig till något bergsbruk häruppe: Han sporde noga om trakten häromkring; och broder Anselm från Husby var hos honom. — Grefven sitter i Sverges rikes råd och skall stå i stor gunst hos kungen; såsom det blifvit mig berättadt. Han har också stora förläningar. Dock stode det ej så illa till i landet, om hvarje utländsk man vore så till sinnes som denne grefve: