Dagens Nyheter – 15 maj 1867, sida 2

— Du är blek; Mårten -— sade han — du darrar, som en qvinnua, som stolts Magdil der i visan, när hon anklagades för trolöshet och hon svor, att hon var oskyldig. Din faders vägar voro onda, han sålde sin själ åt den lede djefvulen; — du Mårten har valt fogden till din slagruta; som om den gkulle vara bättre än den andra: Se till; att du ej ändar på samma sätt som din fader! — Jag och fogden!:::Yrar du; Belgsting, så sannt jag vill vinna din silfvergrufva; jag har intet att skaffa med fogden eller hans knektar: Skrifvaren uttalade orden snabbt och med en röst; som så småningom tilltog i styrka; så att de sista orden mera skrekos fram: Omedelbart derpå hördes ljud af vapen utanför stugan; dörren slogs upp och en fullt rustad ryttare steg öfver tröskeln: Tätt efter honom följde en annan; och bakom honom syntes en tredje: — I konungens namn; tagen denne man till fånge — ropade den lille snabbtungade skrifvaren och försvann bakom ryttarne: Men i samma ögonblick träffades den främste ryttaren af ett så krossande slag midt i ansigtet, att han föll baklänges; och den andre; som samtidigt lyftat sitt svärd till ett hugg; fick en stöt af jättens jernskodda staf emot bröstet; så att han raglade mot väggen: Blixtsnabbt kastade sig den jättelike Belgsting med hela sin styrka mot den tredje; som ännu befann sig i dörröppningen: Afven utanför hördes samtidigt hugg skiftas och män falla: Ljudet af en galopperande häst öfverröstades af en djup stämma som ropade mot Belgsting: — Jag kom i en god stund — den siste