Dagens Nyheter – 15 maj 1867, sida 2

— Men det tror icke jag. Vi skola följas åt dit... Kom, natten är ljus, och du har en god häst; kom; vi begifva oss genast på väg. I morgon skall du se Belgstings grufva; jzg kan också bättre se kungens bref: och få det uppläst för mig :.. i — Uppläst? — sporde skrifvaren med den mest oskyldiga min i verlden: — Uppläst; ja! — Icke lärer du vilja, att jag skall tro dig, Mårten..:Du kan ju tala emot ditt bättre vett, det hörde vi här om natten till fyllest:; Skrifvaren skiftade färg och hans blick for åter orolig omkring rummet. Slutligen vände han sig mot dörren, som om han velat slå upp ett gapskratt eller ropa till någon derutanför: Men hvad det nu var; så stannade det på hans läppar: Ett par årslag hördes på elfven straxt utanför stugan, och en sträf; bruten röst sjöng: Det var herr Tofve Slätt, han skulle till sängen gå, det var liten Magdil, hon vaktade fast deruppå. I stället för det vanliga omqvädet till denna visa utropade röstea: Tag dig till vara, Belgsting! och började omedelbart derefter en ny vers. Det var liten Magdil, tager honom i sin lock, så skär hon hans hufvud af allt vid den sängjestock. Men nu sjöng rösten det vanliga omqvädet: Gud råder än så väl, För lifvet råder liten Magdil. Belgstivg höll under sången sina ögon skarpt på skrifvaren;s När sången slutade reste han sig upp: