Dagens Nyheter – 15 maj 1867, sida 1

svigtade. Det drog betraktaren; med eller mot hans: vilja; med sig. Vid prestens fromma bön, när den heliga messan började, kunde man liksom se, huru mörkret vek bort för denna lugna -och klara; men skarpa blick, och huru den strålade af det vissaste hopp. Plötsligt började ansigtet derute vid kyrkogårdsmuren förflytta. sig framåt. Det tillhörde en högväxt man, ty det blickade öfverallas hufvuden. Liksom dragen af osynliga krafter närmade sig mannen -allt mera kyrkodörren. Det ver just som presten för altaret började messan. Mannen for -med sin hand öfver ögonen. Måhända var ljusskenet, som här rikare. strömmade ut ur templet, för starkt för hans ögon. Efter en. stund togs. handen bort; och mannens blick såg .rakt in-i kyrkan; Den fästades der på ett visst föremål; det vardet antigtet med de ädla dragenderfrämme invid koret. Och mannens blick hårdnade till och glödde; som om. andens hela kraft samlats der i detta ögonblick. Men messans heliga ord summo så sagteliga. fram genom tempelhvalfyet; och de nådde äfven den storväxte mannen med den vilda blicken; och åter -skymdes denna bort af handen. Så stod han några korta ögonblick; då han vände sig åt sidan; som om någon der tilltalat honom: En man hade också nalkats honom och stod nu vid: hans. sida samt vidrörde sagta,hans.arm. Det varen liten karl; insvept i, em. vid kappa. : Jätten. såg på honom med en blick, som utvisade att hans tankar. be: funno sig på ett helt annat ställe, och det dröjde en stund; innan fullt medvetande om