låt se; Mårten — skrek han plötsligt till och den lille mannen bugade sig ödmjukare än vanligt. — Begrafningen af de döda hundarna sker i qväll? — Som ni säger; herre. — Och du skall der träffa Belgsting? Skrifvaren bugade sig och utvecklade i korthet, huru han hoppades sätta sin plan i verket: — Godt — afbröt honom fogden; sedan han fått ett par invändningar besvarade och gjort ett par tillägg till sin förtrognes utkast — godt, sedan mannen väl är i mina ryttares händer; så begifver du dig till Kopparberget: Skaffa mig alla upplysningar du kan få om Engelbrekt och tillika en lämplig plats; der jag osedd, om så behöfves; kan vara vittne till uppträdet, då dessa bönder skola välja sig en höfvidsman: Haha det lyster mig att fira Eriksmessan på Kopparberget en gång; det skall blifva en lustig visa om Dalaböndernas höfdingaval! Derefter, blef mycket taladt om så väl aftonens väntade fångst som om fogdens förestående ridt till Kopparberget: Frampå eftermiddagen lemnade en skara ryttare Borganäs och drog vägen fram norrut genom Hedemora: Bland dem var ock Mårten Skrifvare. Men något innan ryttarne redo ut från borgen, skred ett annat tåg långsamt fram genom borgporten och öfver vindbron samt landsvägen fram: Det var ett tåg af tysta män; hvilka buro; sex och sex; hvar sin likkista. Fem sådana följde efter hvarandra; Utom bärarne följde in