höganloftsbron och till en dörr, som knekten öppnade för honom och åter stängde. i Han befann sig i den stora loftssalen; och framför honom satt vid det breda ekbordet fogden öfver Westmanland och Dalarna. Fogden såg strängt på dena bugande mannen; som tycktes vara van vid hans sätt att behandla underordnade. Utan att fogden sade ett ord, utvisade bans min tydligt detsamma som om han frågat, chvad nytt medförer du? Och den lille svartklädde skyndade med ett listigt leende att svara: — Goda nyheter, herre! — Lit höra! — stod det att läsa i fogdens min. — Jag kommer från en vigtig sammankomst. Bönderna skola utse en höfding; och sedan skall det kosta blodiga pannor och Bleka kinder; ; — Guds död — utropade fogden — hvad menar du, klerk? — Den fara är till två tredjedelar öfvervunnen, som man känner på förhand — genmälte skrifveren eller klerken, som fogden källade honom. — En farlig man skall sofva i tornet i natt, så visst gzom jag heter Mårten; och höfdipgsvalet lärer ni sjelf bäst kunna göra om intet. Mårten omtalade derefter, hvad han under den förflutna natten varit vittne till, så väl mötet med Belgsting, som utgången af böndernas sammankomst. Fogden gjorde stora: ögon; och hans panna mulnade. Så långt hade han väl ej trott, att de föraktade bönderna skulle gå. — De skola välja höfding — frammumlade han — det vilja vi se. Eriksmessodagen :