Dagens Nyheter – 14 maj 1867, sida 1

öfver sig sjelf; är sitt pris värd. Engelbrekt har rätt häruti, som i mycket annat, Tag med dig till honom en helsning från pater Johannes. Med dessa ord aflägsnade sig äfven munken. VILL. Begrafnringen. Den lille mannen; Mårten Skrifvare; som så plötsligt uppträdt i böndernas församling att tala till förmån för den biltoge bergsmannen; hade föga svårighet att undandraga sig uppmärksamheten; så upptagne; som alla voro; af tanken på det vigtiga höfvidsmannavalet. Måhända hade det eljest varit vanskligt nog för houvom att sticka sig undan; helst som hans anlete:ej kunde fullkomligt utplåna ett visst drag af illslug. segerglädje. Stödd mot en trädstam afhörde han sedan; hvad som vidare förehades; och när bönderna skiljde sig åt, var han en bland de förste; som letade sig en väg ned från berget. ; At det håll, som han smög sig; gingo samtidigt några af bönderna; och de som; att döma af ljudet när de stego utför; kommo efter honom voro ett betydligt stycke bakom när han mellan ett par höga granar trädde ut på den månbelysta skogsstigen. Här ilade han framåt med vingsnabba steg; tills han kom till det ställe, der han bundit sin häst; och när han väl satt i sadeln; var han utom all fara att påtrugas ett ovälkommet sällskap. Tidigt om morgonen stannade han framför Borganäs vindbro; och en kort stund derefter fördes han af en knekt uppför trappan till