Dagens Nyheter – 13 maj 1867, sida 3

på hvad mannen skulle säga; enhvarkähde inom sig, atten.vigtig stund varinne; och att bergsmannens ord: skulle blifva afgörande: -— Redlige Dalamänv, hjertaths käre bröder och vänter — började han med: en mäktig stäminfaj söm dock. var märkbart: darrande, men som-just. derför gaf. der rätta färgetr åt hans-ord; emedan den så bjert bröt af emot hans kraftiga hållning och stolta skick — vore vi tio år tillbaka i tiden; sutte jag som den rike bergsmannen på mitt hemman vid Plogans sttand, då skullen I ej funnit mig tveka i svaret på edert tal. Men de tio åren hafva förändrat mycket; och Bbetgsting är ej mera hvad ban fordom vär: Först vill jag nu säga det; ocK lägger märke till. miha ord, Mårten Skrifvare far med osanning, .då.-han! säger att! jag icke är hanbyfar ders.. baneman: Jagär det;, han föll för denna min hand och störtade ned i min:grufya.:. Här stannade bergsmannen i sitt tal, som om hån behöft. samla, sina tankar: vo Funnes lag ocH rätt i våra bygder — fortför Han sedån —8å vöre jag väl derför icke en fredlös man, icke höller år jag det annorledes än införr fogden och hans. ankhang. Menrsåsom det fw EP lefver jäg dock med mitt folk en stigmans lif, och förer jag öck stigmannens-vapen. endast mot laidets-och lagens fienrder, så må det väl mildra dömen en gång öfver Belgstings mine; men höfvidsmaän! för Da -larnestfria män, det kan ickesen:stigman:blifva? Hafi-tack;. fromme: fader. — härvid vände, han sig: tills munken; på-hvarsgråaskägg man.kunde :se något. fuktigt.glänea. vid -skenet.från.blossen — haf tack för det ord du sadeytilkmännen. -Det-var-ett-oförskräekt-ord;-som-det-höfves-en