Dagens Nyheter – 13 maj 1867, sida 3

för en stund sedan och aktade i ett ärende; söm han väl känner, draga till fogden-på-Borghnäs; men så-ranm den tanken på mig; ef ter som jag visste af ert möte i natt; och att de flesta. männen ville hafva Belgsting till höfvidstban att? min närvarv kunde vara honom nyttig och nu finner jag väl att jag icke bedragit mig. Blott det vill jag nu säga; att i den sak som kasta Belgsting före är jag rätter målsegande;och jäg förklarar kärvinför Gud och eder,. att. Belgsting icke. är min faders-banentan: Jag-kan väl-ieke-bevisa-det; men jag kanlemna ikungens lösebref; och så är han fri ftåt den skuld, som skäll följa: honom: och eder: Med en triumferande min såg han sig omkring i ringen, liksom väntade han ett bifallssorl. Det uteblef icke heller: Bönderna återtogo sitt rop, att Belgsting skulle blifva deras höfvidsmans: Blott tvenne af de församlade tycktes vara af motsatt mening, den högväxte dominikanaren; Herrman Berman; som ställt sig vid dennes sida, och föremålet för meningsskiljaktigheten; den föreslagne: höfdingen: sjelf: . Den lille svartkläddes ord tycktes på den sistnämnde utöfva envalldetes egendomlig verkati. Den: förvåning, som hans första uppträdande väckte, öfvergick snart till ett uttryck af otvetydigt: förakt: och: under mannenshopdragna ögonbryn samlade sig ett moln; hvärut iran hvarje ögonblick kunde vänta att se en ljungeld frambryta: Sedan sorlet och böndernas: rop tystnat; steg den ståtlige manhen från den plats. han dittills intagit, och det blef åter Jjudstilla; endast:afbruten äf ett och annat bloss, som sprakade till. Alla lyssnade med spänd uppmärksamhet