Ringen öppnade sig åt det Håll; hvarifrån rösten hördes, och man såg en högrest dominikanermunk stå der med händerna korslagda öfver bröstet. Ett doft rytande liksom björnens, när han hotas i sitt ide; besvarade den djerfve munkens fråga: Utan tvifvel -ansågo de för? samlade männen både den och mannen som uttalat den för obehöriga på detta ställe. En af bönderna. fattade munkens arm, för att förä.honom in i tingen, men med en kraft, som väl: ingen tilltrodde honom, sköt denne: den närgångna bonden åt sidan och gick med städig gång och högburet hufvud midt in iböndernts krets. Tätt efter munken. följde en liten. man med slingrande gång: Han var insvept i en grå kappa; men när Han stannade vid sidan af munken, lät Han kappan falla: Han var klädd i svart flöjel och Hade om midjan ett svart läderbälte tillspändt med ett silfverspänne; På hufvudet: bar ohan: mössa seller barett af samma tyg som tröjan. Han vinkade med handen att Han äskade ljud; och sedan det blifvit ljudstilla började han meden släpig ock pipande stämma, — Jag är Mårten Svensson, somaf den GodsSven; söm fanhs död i Belgstingsgrufra: Många bland eder, ärlige bergsmän och bönder af Dala känna mig uög sedan fördbm; liksom jag minnes eder, fast jag på de senare åren sällan va: rit ibland: eder. Efter: denna inledning redogjorde han för sin ankömst med ungefär samma ord; som han talat derom till-Belgsting, på vägen: till sams lingsplatsen;. men tillade rörande sitt uppträrdande här:: 7 —— Jagskiljdes vidden ädle—bergsknapen