Dagens Nyheter – 13 maj 1867, sida 3

mån, och derför skall. du vara utan frutansr ty Bägsting lofvar dig sitt skydd bland desse-män. Men ditt ord föratan hade icke Belgsting blifvit! Dalamähnens böfvidsman. Höret det fu; män. äf) Dali båd nordan ock sufinan ifrån, Belgstingblifversicke eder höfding. Både undran och missnöje stodo att läsa på männens anleten vid dessa bergsmannens ord. De sågo på hvarandra liksom tveksamma, huru de skulle tyda bergsmannens täl. Men denne fortfor: . —Hören mig tillika; då jag säger eder; hvem som skall föra? eder an. Kännerjag rätt, huru här står tillr ländet) så är döt Ej bldtt våra bygder som pocka öch klaga; allt Svefiges land tyngesaf samtiia börda; ock defför, BVårHelst friketsblossöt tändes, så blit det r brand öfverallt riket: Det blir ett stört och Herrligt vwärf att föra svenske män fråm till ett sådant arbete; men dertill fordras en Mån; som är ren har att bekämpa: En sådan man finnös. Å Dalarnas bygder, detär — den ädle Engelbrekt rEngelbrektsson på Kopparberget. Han skäll blifva eder höfvidsmkn! Det var; som om mannen betänkt sig något, innan han uttalade Engelbrekts-namn: Men det kunde också vara, för att-liksom-uttaladet med mera eftertryck! Dock intvek hans blick att träffa munkens och Herrmans: