nvaraf 3:ne gånger med ris, och dessutom tillbrinsat en stor del af sin lefnad å korrektionshus i Stockholm, Göteborg öch Norrköping. Hon dömdes för det nu begångna brottet till lifstids straffarbete och förlust af inedborgerligt förtroende. — En annan qvinna, kringvandrande försäljerskan, dalkullan Sara Maria Ericsson, född i St. Tuna, undergick äfven samma dag ransakning för det hon från makarne Sjöqvist vid Tomteboda utom Nortull den 21 sistlidne februari detta år genom -inbrott stulit diverse klädespersedlar till ett värde af 42 rdr 50 öre. Stölden hade tillgått sålunda att Ericsson, som kostnadsfritt fått tillbringa föregående natten hös makarrö Sjöqvist och blifvit välvilligt -mottagen: hos dem, hade på morgonen Jlemnat . dem, uppehållit sig i en skogsbacke tills makarne Sjöqvist lemnat sitt hem och då passat på, praktiserat gig in genom ett sönderslaget fönster och genom inbrott begått stölden ur några klädkontor. Ericsson, som vid föregående ransakningstillfälle helt och hållet nekade för den begångna stölden, fann nu för godt — då full. bevisning fanns — att erkänna densamma. Hon, som äfven varit straffad för: andra resan stöld, dömdes nu för tredje resan samma förbrytelse till 4 års straffarbete och förlust af medborgerligt förtroende i 10 år. Mord ooh rån vid Mälaren. Angående detta brott, som inträffade mellan Törmby och Erikssund natten till den 22 mars d. å., fortsattes vid i fredags hållet ting rätisakning med häktade f. d. skrädderiarbetaren Johan Blomqvist, skäligen misstänkt för att hafva föröfvat det svåra brottet eller åtminstone hafva varit delaktig deri. Ehuru ?9 vittnen afhördes,; erhölls: icke; någon påtaglig bevisning mot Blomqvist att hafva varit bänemannen. Den mördade och rånade Johanssons broder, 17årige ynglingen Walfrid Johansson, vår äfven närvarande och fick aflägga berättelse om. den sorgliga färden och hvad ban dervid iakttagit. . Han syntes vara mycket enfaldig och hans berättelse innehöll. icke någonting, söm i våsendtlig mån afviker från hvad gom förut om den bedröfliga händelsen är berättadt, utom det att.de tre reskamraterna uppehållit sig en god stund å ett för allmogen brukligt hviloställe i närheten af Törnby och derstädeg intagit kaffe m. m. På detta ställe hade de sammanträffat med flere vägfarande, hväris bland 2:ne drängar från Sjö herregård, hvilka nu äfven voro närvarande såsom vittnen. Den ene af desse, vid namn Andersson, hade före affärden varit. Johansson. behjelplig med hästarnes försättning. Johanssonska sällskapet hade farit förut och de ifrågavarande drängarhe en stund derefter och hade de nästan samtidigt inträffat vid Erikssund, ehuru drängarne icke der uppehållit sig utan rastlöst fortsatt färden till sitt hem. De hade, exligt utsago, under vägen mellan Törnby och Erikssund ingenting förmärkt rörande den Johanssonska sällskapet öfvergångna olycka. Den skarpsinnige domaren, häradshöfdingen Abenius, gjorde allt sitt till under den långa ransakningen; som räckte från kl.:10 f: m. till långt in på eftermiddagen, för att få något ljus i denna sak, men — lyckades icke dennå gång. — Hvad som väckte mycket intresse var att få höra, det den unga flickan Thekla Augusta Bark, som. efter den svåra misshandling hon undergått, vårit nära döden, så ansedd som död, ännu lefver och befinner sig så till vida på bättringsvägen att man kan hoppas det hon kan iakttaga inställelse vid nästa ting, och hvaraf man gör sig förhoppning att ledning skall vinnar föratt få tråden löst i denna mystiska härfva. Den anklagade och för brottet. bäktade f. skrädderiarbetaren Blomqvist, som äfven antages hafva varit inne på hvilostället vid Törnby, vid den tid då Johanssonska sällskapet der uppehöll sig, men före detsammå aflågsnat sig, är en medelålders man, af medelmåttig längd, med ljust hår ochoett mera kantigt och trotsigt, än förslaget utseende, nekade fortfarande till all delaktighet i brottet. Ransakningen uppsköts. ; Lamndserten, . Mordbranden I Wisby. Ransakning angående mordbranden i Carlssonska egendomeh förehades i cellfängelset i Wisby den 7 maj. Hr A. Olden: burg var närvarande såsom ombud för såväl lösöreförsäkringsbolaget i Jönköping som för Skandfiåbolaget; hr J. Hesselqvist företedåe fullmakt att fungera såsom ombud för justitiekansleren. Ransakningen leddes af borgmäståren Matthiesen. Sedan häktade bröderne Carlsson och f. kaptenen Gardell införts, applästes protokollet vid förra ransakningen, hvarefter törhör företogs med smeden C. Wickmans hustru, hvilken berättade, att hennes man för henne. omtalat, att han tillika med murmästaren Berglund och f. gästgifvaren Lundgren varit öfverens att anställa mordbranden enligt derom mellan Gardell och Berglund träffadt aftal mot bekommande af 300 rdr hvardera, och att Wickman för sin del redan fått ett mindre belopp. Hustru W. berättade vidare, att, då hon uppmärksammät sin man på den våda han gifvit sig uti och. det brottsliga i hans förehafvande, Wickman: utlåtit sig, att han hade säkerhet deri, att: företaget stödde sig på en sådan man som Gardell, hvilken hån trodde hade en ännu säkrare rådgifvare uti en annan person, hvars namn hustru W. att börja med icke ville angifva, men som hon dock på hr borgmästarens upprepade fråga uppgaf, ätt mannen sägt skola vara rådman J. A. Linn. Smeden Wickman förnekade helt och hållet hvad hustrun berättat; påstod ått :hon var begifven på starka drycker och icke det ringaste var att rätta sig efter. Berglund och Lundgren nekade likaledes. Emellertid är den berättelse: hustrw Wickman inför rätten gifvit jemte eV I — Är då eder tanke densamma som min.