och alla minnas vi väl konung Albrekt och drott ning Margareta, men aldrig, äfven då när skat ten från bergsmännen gick till utländsk man rådde godtycket så som i våra dagar. Hi finnes icke en bland oss här; som icke lidif olag under konung Erik och hans fogdar: — Långt borta är kungen — fortfor gubben; sedan han låtit blicken öfverfara männens allvarliga anleten. — Han har knäppast varit i sitt rike, sedan fru Margareta dog: Och vilja vi bönder söka honom med våra käromål, så antingen finna vi honom icke eller få vi umgälla vår utfärd med fängelse och lif och gods; eller ock drifva de höga herrarne och kungens fogdar gäck med vårt lidande. Tandet ligger öde stora sträckorna; skatterna tagas ut efter godtycke. En oxe tages för 12 öre, fast Han i städerna gäller 4 mark; en ko för 6 öre; fast: kön eljest kostar 2 mark. Men fogdarne så fris, huru mycket vi än klaga; och derför ha de blifvit ju längre, ju värre. Nu har fogden öfver Westmanland och Dalarne upphängt fem män i rök och stekt dem till döds. Ett sorl af vrede gick vid denna gubbens skildring genom männens ring. Det var, söm det enkla uttalandet i ord af deras nöt och elände låtit dem se sakerna i en belysning, kraftigare och mera bevisande; än Avad den tysta tanken; buren och sammanpressad i hjörtats djup, någonsih kunnat åstadkomma. Men gubben: fortfor. oe Pod — Då så är, så är nin vilja den; att vi nu. genast se oss, ut. er man; som: vill föra oss an; och med honom; viljom vi gå man ur huse. — Ja, jag vi vilja utse en höfvidsman — ropade männen, ;