ENGELBREKT ENGELBREKTSSON, HISTORISK ROMAN I 2 DELAR. Af 0. GEORG STARBÄOE. FÖRSTA DELEN. (Forts. från föreg. J6.) VII Sammanrkomsten, Regnet hade upphört, och molnen drogo hastigt öfver himlahvalfvet, jagade af en häftig nordanvind. Månan kastade sitt silfver öfver skogen, och i furornas mörka grönska glindrade regndropparna som millioner små stjernor... Med raska steg tillryggalade Holmin stigen; som från den lilla stugan förde till stället för: böndernas sammankomst. j Det låg djupt in i täta skogen, och st som han kom det närmare, såg han på en öppen plats bakom trädstammarne en samling af väl hundrade bönder. De bildade en stor krets, som , upplystes inåt af en mängd torrvedsbloss. De fleste af bönderna voro från den närmast liggande orten, men äfven många från mer flaägsna socknar, syntes. Man kände dem genast på deras hvita pelsrockar och hattar med spetsiga kullar. En allmän tystnad rådde; när Herrman kom fram . till. bonderingen, och -han såg Belgsting träda åt sidan, hvarat han slöt att bergsmannen . talat till bönderna. Detta bekräftades också; då en Morakarl trädde fram och började tala. — 8Stor rikedom på ord — sade han — hafva vi bönder icke, men du skall hafva tack;