Och, ett yfvigt gråsprängdt skägg, som böljade ned öfver bröstet. Han hade hört svennens utrop och han fattade hans Hand och tryckte den, i det han sade: — Riktigt, min son! Renare flyter ej guldet ur smält-degeln, än Engelbrekt står ren inför Gud och menniskor. Ar det Guds vilja, skall gåtan nog lösas Kär en gång, och hvarom icke, så skall det ske deruppe! Munken pekade mot höjden: — Men nu är det tid att handla — sade han sedan — männen äro samlade. Skynda; min son, oci tänk på din fosterfaders vilja. Måhända skall du se mig ibland eder, men först må jag se om henne der. (Forts.)