—— ENGELBREKT ENGELBREKTSSON, HISTORISK ROMAN I 2 DELAR. Af 0. GEORG STARBÄCK. — FÖRSTA DELEN. (Forts. från föreg. Af.) — Guds fred; godt folk — svarade denne i det han slog sin våta hatt mot handen — ett vargaväder ute, men stränge herrar ha stackot regemente. Vinden har vändt sig och kommer nu nordanifrån; så att innan midnatt ha vi vackert väder. . Hur mår I; gammalmor; efter nappataget i går; Mats Ersson har sökt en trygg stuga åt er. — Guds moder vare lofvad — genmälte qvinnan — med mig går det väl an; och bättre är det nu; sedan jag ser eder frisk och fri, Tro mig dock, många krokar lära nu läggas för Herrman Berman, så långt fånglinorna räcka från Borganäs torn! — Låt dem läggas, moder; mitt svärd och min goda häst må väl veta att fria mig, och snart hoppas jag, att vi också skola en-gång få sätta hårdt mot hårdt; och då ve öfver detta ormanäste! Tack Erik, du skötte min häst som en hel karl i går; och vore jag riddare skulle du bli min sven, så sannt jag heter Herrman: Gossens ögon brunno af en egen glans vid dessa ord, och hans fula ansigte blef riktigt vackert. Han stod upp och fattade den unge . mannens hand. oo— Du här haft ditt lif ospardt för mor —