Dagens Nyheter – 11 maj 1867, sida 1

Om mannens rätt att förstöra hustrans egendom. Herr L. Hierta har vid många riksdagar väckt motion om sådan ändring i lagen, att det ej längre måtte komma att stå en dålig man fritt alt göra ända på sinimakas egendom, men grefliga Sparreska lagutskottet har länge hindrat framgången af dessa mötioner, för familjrättens helgd; såsom detta utskott plägar uttrycka sig. England; styrdt af adel, tyckes ej vara lyckligare än Sverge uti nu ifrågavarande hänseende, och äfven der förekomma prof af de sorgliga följderna utaf mannens företrädesrättigheter, såsom man finner af nedanstående berättelse från London: En qvinna, tillhörande den:arbetande klässen och omkring 35 år gammal, stod nyligen. inför en af Londons domstolar, dit hon vändt sig för att erhålla det skydd; hon trodde lagen gifva hvarje förorättad samhällsmedlem. Hon yttrade: Min man öfvergaf mig för sex år sedan. Jag bade då fyra barn och blef snart derefter moder till det femte. Han lemnade oss åt vårt öde och ni kan väl förstå att jag, stackars qvinna, har fått arbeta mycket:hårdt för att föda mig sjelf och de mina Min man, som: jag icke hört af, sedan han så plötsligt: skiljde sig från mig, återkom i går drucken — och jag behöfver skydd: Domaren frågade: Har han misshandlat er på något sätt? Ar det er person eller er egendom som behöfver skyddas? Qvinnan genmälde: cJag är rädd för att det lilla bo, jag genom trägna mödor lyckats förskaffa wig, skall blifva i en bast förskingradt. Svaret härå lydde: cJag kan icke hjelpa er. — aHvad säger ni? utbrast den arma modren, smärtsamt öfverraskad; ckan rätten icke hindra att jag beröfvas, hvad jag sjelf genom arbete och försakelser sammanskrapat? — Ni kommer för sent, sade domaren: Sedan er man återvändt, kan ni icke vidare anses vara af honom öfvergifven; För er återstår nu intet annat än att blifva lagligen skiljd från honom, hvilket dock torde komma att möta stora svårigheter.