Dagens Nyheter – 10 maj 1867, sida 1

öfver mig snar den gången jag sist mötte dig. Nu lägger jag dig två vilkör före — och härvid fattade han med säker hand om Mårtens arm — antingen ger du mig godt besked på mina spörjsmål eller ock är du min fånge; så länge sol är gömd i skog! — Kommer nu ditt onda sinne på dig igen, Belgsting. Jag kan dock godt göra reda för mig. Jag kommer från kungen. På min väg öfver hyttorna och gårdarna vester om Barken fick jag reda på ett och annat, och bland annat det att jag här på Skjulsboklack skulle kunna träffa dig. Jag hade lycka med: mig, och det gäller väl ditt väl lika mycket som mitt, att jag nu så fort som möjligt må träffa fogden. Orden;: som framsades utan tecken till räddhåga; tycktes lugna Belgsting. Han släppte sitt tag. — Således i morgon qväll vid Skedevi kyrka — upprepade den lille mannen. --— Sedan jag mnu fått mitt ärende mwuträttadt, är det intet skäl för mig att längre vandra denna stigen. — Rätt så ja, Mårten Skrifvare — gentog Belgsting — vi se hvarandra åter vid kyrkan. Skulle det ske förr — tillade han långsamt och med en dof röst, läggande en egen betoning på hvarje ord — kunde det komma att båta dig föga. Ljuset som flämmade vr den lilla stugan var matt, men plötsligt tilltog det för några ögonblick i styrka, och man hörde en dörr knarra på sina gångjern. Naturligtvis var det, då denna öppnades, som ljusskenet obemärkt och derföre klarare strömmade ut och belyste föremålen, som stodo i