Dagens Nyheter – 10 maj 1867, sida 1

Det förflöt en stund, så svarade Belgsting med sin djupa stämma. — Jag vill besinna mig tills i morgon qväll, möjligen skall du då få mitt svar. — Af dig sjelf? — Af mig sjelf. — Och hvar? — Vid Skedevi kyrka. De rökta gässen skola då begrafvas; torde hända att Belgsting vill vara med om grafölet... — De rökta gässen? — frågade Mårten. — Känner du icke historien om de fem bönderna, som ville gå till kungs och klaga sin nöd, men som fogden vred halsen af lika flinkt, som om de varit gäss, och som han sedan hängde upp att röka i sin badstu. Han gjorde sig ett godt mål den gången; bara inte benen fastna honom i halsen. Som sagdt; vid begrafningen :skall du få mitt svar; men du skall då äfven lemna mig permebrefvet! Så blef det åter en stund tyst, och de fortsatte vandringen; tills de på föga afstånd fingo se ett ljus lysa mellan träden. De befunno sig nu fullkomligt på läsidan om berget. Belgsting, stannade plötsligt och stötte med den långa stafven i marken. — En ting ännu lyster mig att spörja dig om, Mårten — sade han — hvar kommer du från och hvart gäller din färd? — Ar ej stigen min lika väl som din — svarade Mårten. — Många har jag sett vandra denna natt åt Skjulsboklack; men jag har icke frågat någon, hvarifrån han kommit eller hvart han ämnade sig. — Enhvar Har sin sed, och jag vill nu veta både det ena och det andra. Ofärden kom