Dagens Nyheter – 9 maj 1867, sida 2

förtviflan. Grefven fattade med mildt tvång hennes hand och höll den sluten i sin: När de kommo fram, sågo de svennen på sin löddriga häst närma sig stranden, och fogden och hans folk i hack och häl efter-honom: De hade tydligen vunnit ansenligt: Svennens häst syntes uttröttad. Andtligen var han vid stranden: Han blickade orolig omkring sig utefter stranden; Plötsligt försvann han bakom några ekar, men i samma ögonblick var också fogden der; — Han är förlorad — hviskade Agnes och lutade sig vanmäktig intill sin fader. Ett par ögonblick af den pinsammaste spänning förflöto: Grefven tryckte hårdt sin dotters hand; liksom ville han derigenom meddela henne mod och förtröstan. Plötsligen klarnade hans mörka uppsyn. — Räddad! — var det enda ord som undföll bans läppar. Man såg svennens häst med tom sadeli fyrsprång ila öfver fältet. Ett stycke från stranden visade sig en båt. Den gamla qvinnan låg utsträckt i bakstamimen. Båten gled hastigt utåt sjön; drifven som det tycktes af mer än menskliga krafter. Fogdens ryttare spridde sig utefter stranden: Tydligen ville de anskaffa en båt. Faran var således icke helt och hållet öfverstånden. —— ! VI. I stugan vid Skjulsboklack. Det var sent om qvällen dagen efter nyss beskrifna tilldragelser; Stormen for hvinande