Dagens Nyheter – 9 maj 1867, sida 1

— Var försäkrad derom! Ett utrop af Agnes förmådde både grefven och fogden att vända sig om. De båda fruntimren sutto som förtrollade på vägen och stirrade genom uthuggningen, der kråkorna ögonblicket förut väckt fogdens uppmärksamhet. Grefven var just färdig att vända om till sin dotters sida, då en af fogdens ryttare i sporrsträck störtade fram till sin: herre och utropade: — Svennen; herre! Fogden spärrade upp sina ögon, som om han ansett karlen hafva förlorat förståndet: Ryttaren, som insåg att ögonblicken voro dyra; blef derför icke mångordigare. — Foran, herre, kommer der nere — sade han — svennren, som nyss red sin kos, red just nu förbi på vägen dernere, — Vid de fem såren, detta liknar sig till att blifva något, Upp karlar, framåt, följen mig! Med, dessa, ord högg fogden sporrarna i sin häst, och åtföljd af sina ryttare störtade han framåt; så tapper och så modig, som om det gällt att hugga in på en farlig. fiende, Grefven såg förvånad på detta plötsliga uppträde, som var honom alldeles oförklarligt. En af hans egna ryttare nalkades honom då: Det var en undersätsig man, men med ett godt och fryntligt utseende, och som hade befälet öfver grefvens beridna följe. — Rid några steg fram, herr grefve — sade ryttaren — det torde vara värdt att se, hvad som fogden velat undandraga edra blickar.; ;. .