Dagens Nyheter – 8 maj 1867, sida 2

NN och ljusa, möta mig här, ett blickade mot mig ur busktuåret, det är allt, låt mig behålla det för mig... — Och det minnet; som der blickade mot dig; det framkallade i dina tankar höfdingen — ack, nu har jag det, en riddare och gyllene: sporrar och dina färger på bjelmknappen : :— Agses! — Den unga flickan afbröts midt i sin glada tankegång, och när bon såg på sin fränka, hvilade dennas blick så allvarlig, men tillika så vemodsfull och till hälften bedjande på henne; att hon förstod att fortsättningen skulle såra henne. Hon tystnade, men så räckte hon handen mot den gamla och lutade sig fram emot henne, samt såg henne åter in i ögat. — Förlåt mig — hviskade hon — jag skall ej mera spörja om en sak som plågar dig: Den gamla nickade vänligt; och så fortsatte: de ridten: Man hade ridit genom Hedemora, en stor by, belägen något vester om Hofran, en half mil från Borganäs. Det var en ort med: liflig rörelse, och den enda i hela Dalarne, som hade utseende af stad. Det dröjde icke heller mer än. sexton år, så fick den stadsprivilegier och tvenne borgmästare som hvar sitt år skulle: sitta i rätten; som det hette. När grefven med sitt sällskap red derigenom,. var allt der tyst och stilla, och man mötte en-dast en och annan. afinnevånarne, hvars skyndsamma gång dock tydligt tillkännagaf att vandringen icke var en lustvandring; utan gällde arbete.