ee ee ee me nn nn mo———-:z— — 22 2 ——— AA — Ni vill då icke göra något afseende på min begäran, stränge herre? — frågade Agnes: — Tålamod; stolts jungfru; tålamod ::; det är för sjukdomens skuld, ni begär att den gamla hexan skall skonas; nå väl; ni skall få se, att hon icke är sjuk; och då är jag säker på att ni ej längre skall bedja för henne: — Man har dock sagt mig, att hon var myc: ket sjuk :z:: bevilja mig blott det; att ni först låter underrätta er om förhållandet innan ni släpper henne till ett arbete, som öfvergår hen: nes krafter: ; — Underrätta mig... Stolts jungfru; Jösse Erikssons erfarenhet är den bästa kunskaparen .:; : Det: var klart för alla; hvilka hörde fogdens svar och ännu mer den myndiga; afbitande ton; hvarmed det gafs, — det var klart, att han ej skulle lyssna till jungfruns begäran; ehuru han ögonskenligen ville undvika att med orden stöta en så mäktig herre, som grefve Hans af Ewersten: På ingen var dock verkan af fogdens svar så märkbar som på den unge svenneny och de känslor, som stormade inom hans bröst, tyektes ifrån honom meddela sig åt hans häst; hvilken med möda tycktes vilja låta tygla sig af ryttarens starka arm. Men så väl ryttarens som -hans hästs otålighet kunde också tagas som en följd af det uppskof; hvilket vållats af fru Richissa. i Så tycktes grefve Hans uppfatta saken; Jungfru Agnes vågade knappt se upp på den ståtlige ynglingen: Hon liksom kände att hans blickar hvilade lika mycket på henne som på fogden. Emellertid var det en behöflig och der: före för alla välkommen afledning från det obehag, hvari fogdens svar försatt sällskapet; då