Dagens Nyheter – 6 maj 1867, sida 3

NTE 8 6 DISSSROVEIEPSSRS REON herrarne vilja vi lemna osagdt; men detär föga troligt. Hennes tankar vVorö kos den bleke gossen; för hvars moder hon lofvat fälla en böå hos fogden; och hon effersinnäde såväl, hurt hon på bästa sätt skulle kunna utföra denna säk, som ock; huru det måtte kunna ske i närvaro af den raske. svennen, Engelbrekts budbärare. Ty huru det var; så stod alltid han i hennes tankar bakom alltsammans, färdig att utföra eå djerf handling för Hennes skuld; såsom det höfdes en sannskyldig riddare; och skulle hon någonsin anförtro sin sak åt en riddares lansspets, så borde den riddaren bära den stolte ungersvennens drag: Huru hon hade fått det der klart för sig, det visste hon ej sjelf, och svennen der Herrman Berman, hvem var han och hvad var hän. Hans utseende, hats Kållniog; hans höft viska skick, hans rock af brabantskt kläde; — allt detder talade till hang förmån; men på denna rock syntes intet som adgaf hays börd, såsom dock brukligt var denna tiden bland högbördade herrar; Han var då säkert utan börd ss! Så der ungefär följde tankarne, hvarandra-i den unga flickans hufvud; då Hon med ens afbröts af ett rop från fru Richisså. Hon vände sig snabbt om, och såg den gamla fruns häst alldeles: uppskrämd kasta sig åt sidan. Så väl hon som de båda herrarne stannade; och fogden skyndade fram att fatta den -bångstyrige hästenb betsel. Men långt dessförinnan var denna. tygel fattad. af. en hand; som utan någon synbar ansträngning tvang djuret till lydnad. Döt var Herrman; som efter den raska handlingen. drög sig tillbaka och lenimade rum för fogåen: (Eorts.)