Dagens Nyheter – 6 maj 1867, sida 3

Fogden Jösse Eriksson kom i sporrsträck ridande mot de samtalände. Han Hade ridit ett stycke förut. Det låg en viss otålighet i hela hans väsetide. Man såg honom ett par gånger hålla inne sin svarta häst och med händen öfver ögonen blicka utåt vägen; innan han skyndade att åter förena sig med sina gäster. — Ni synes vänta någon? — sporde grefven, sedan fogden i sakta mak styrt sin häst till den förres sida: Fogden svarade undvikande: — Mina åligganden fordra vaksamhet; och — tillade han med en sidoblick på Herrman; Hvilken red tätt efter vid sidan af fru Richissa — djerfheten synes tilltaga med hvarje dag. Detta uppstudsiga folk ger en mer att göra än de holsteinska grefvarne under ett helt fälttåg. Vid de fem såren — jag skall dock ej tröttna i min herres tjenst! — Slemma tidningar hafva dåinlupit; sedan vi skildes åt? sporde grefvens — Sedan några år tillbaka har jag aldrig fått annat än onda tidningar från landet norr om elfven; grefvel Och nu rörer sig något på djupet; som måste qväfvas innan det sticker upp hufvudet: — Öm så är, förutsättes det dock att man når till djupet ::: Men jag vill ej inlåta mig vidare på detta ämne, jag har nogsamt funnit att Ai och jag äro af skiljda åsigter häratinnan, Grefven ledde derefter samtalet. på likgiltiga ämnen; Under tiden hade: hans dotter varit en tyst åhörarinna, ehuru hennes blick blef allt mera tankfull; allt efter som :hon hörde den grymme fogdens tal. Om hon hörde något af livad: sot sedam yttrades mellan de båda