Dagens Nyheter – 6 maj 1867, sida 2

Johan Wale böjde jakande sitt hufvud. — Nå väl, unge man; — säde grefven och såg åter med sina goda ögon på Herrman — sitt upp och för till din herre det budskap som man gifvit eder: Jag förstår nu er harm och er vrede :..: Guds död, fogde, jag fruktar, att konyngens vår herres regemente skall få mycket att beställa, om slikt länge fortfar:. Grefven var synbarligen upprörd. Han vän de med en viss brådska den bugande fogden ryggen. — Kom; kom; ungersven, och låt oss skynds härifrån — sade han till Herrman — och af lägsnade sig uppåt borggården. Herrmän följde; När de kommo till der fria platsen framför loöftsbron; hade redan stör stå delen af ryttarne försvunnit. Endast någre sätto qvar, och en af dem höll grefvens häst Några ögonblick derefter lemnade både gref ven och Engelbrekts budbärare Börganäs. Och blickar, giftigare än sagans trollpilar, följde dem, nät de redo öfver den nedfällda vindbron. Johan Wale stod på muren och såg girig efter de bortridande: ————— Vv. Mor Härta. . Grefven och den unge svennen redo tysts vid hvarandras sida; och den förres ryttare följde på några fämnars afstånd. Vägen til Börganäs krökte sig i flera bugter och öfver allt möttes ögat af de täckaste taffor öfve sjön och dess vackra stränder. Så fort de kommit öfver elfven kunde de