Dagens Nyheter – 4 maj 1867, sida 2

— Har ni sett nog? — hördes fogden fråga, och då intet svar följde, tillade han — ni kan tillika säga de dödas vänner från mig, att de kunna nu när som helst hemta liken och låta jorda dem; --Jag. hoppas: att .man efter denna betan skall finna vägen till kungs allt för het; för att vandra den för roskull; Det kan själaringningen för dessa döde förtälja för de efterlefvande; och då har straffet gjort åsyftad verkan. — Vid lefvande Gud, fogde — utropade Herman; knappt i stånd att längre kunna styra sin vrede — se till, att icke den själaringningen innehåller lärdomar, vigtigare för er än för de arma bönderna! det är för: mycket, för mycket : :.jag klagar det inför Gud och hvarje ärlig man — tillade han derefter — men ett slut måste det blifva på allt detta .:: — Ni säger något; ungersven — vidtog fogden — tag er tillvara; att ej edert eget slut är närmare än ni tror; Mig veterligt har ingen före eder talat sådana ord som ni inom Borganäs slottsmurar; — Och! jag säger ännu ett, Johan Wale, det, att jag från och med denna dag vill vara på edert argaste; hvarhelst jag träffar eder och på hvad sätt jag kän: — Det var att tala som riddarlike — genmälte fogden med ett icke otvetydigt hån: i röst och blick — men för att jag skall kunna egna edra ord någon uppmärksamhet torde ni visa mig ert fädernevapen; min sköld hänger blank deruppe i salen, ni kunde sjelf se den der; — Sköldemärke hafver jag icke. :-. — Men er fader ; ; : dt i(Forts.)