Dagens Nyheter – 3 maj 1867, sida 2

der Berthel, som jag träffade i Husaby, och som tycktes noga känna förhållandena i dessa bygder, att Hible hemmanförlidet år lades under. slottet här och emot egarens vilja. Ar denne Lars. Olson och egaren till Hible samme man? Fogden bejakade frågan: — Nå väl — återtog då grefven — är det derför han klagade eller ville klaga hos vår nådige herre; konungen; så synes det mig; som . :: förlåt mig fogde; jag vill ej blanda migi edert görande och låtande; ej heller tvista med eder, som så vänligt varit min värd under färden genom. edert fögderi; . men det synes mig; som om de utländska herrar, hvilka kommit till välde här i landet, aldrig kunnat glömma det land; som de dock lemnat och utbytt mot detta nya; utan -velat ändra allt här efter måtten i sitt gamla land;-och det förundrar mig mindre, att detta folk ser sorgmodigt ut, som min ädla fränka nyss anmärkte, än att det någonsin lyckats en. främling att en längre tid bibehålla sig i detta land. — Och likväl, grefve Hans; sitter jag Jösse Eriksson -sedan: sjutton år såsom fogde öfver allt Westmanland och Dalarne, och vid mitt ärliga sköldemärke, jag. vill se den i synen, som vidare vågar knysta i detta osaliga land. Jag känner: dem; dessa styfsinnade bönder; och aldrig; nej. aldrig. kommer min konungs välde till styrka i. detta land, så länge de hålla nacken upprätt. Nej bort med dem; i eld eller sjö; det gör detsamma; men bort skola de; och flytta sedan. hit ett par tusen af våra bönder från. de danska öarna, som redan vant sig att lyda sina herrar, då skall fred och lugn råda i-konunpg